Historia
FN grundades efter andra världskriget. När FN grundades var det bara 53 länder. Men däremot hade NF grundats 1920.
Varför grundades FN?
Året 1918 hade det varit vapenstillestånd i fyra år i Europa. I första världskriget hade det skördats så mycket liv som ingen hade upplevt förut. Flera nya stater hade utropats och nya gränser hade dragits. Kriget fick ett stopp 1919 i Versaillesföredraget som skrevs under 1919. En punkt i avtalet var bildandet av en organisation med syftet att förhindra krig och få ett bättre samarbete. År 1920 grundades NF (nationernas förbund). Personen som tog Initiativ var USAs president Woodrow Wilson. USA blev dock aldrig medlem i NF.
Fem minuter i åtta på morgonen den 6 augusti 1945 utplånades staden Hiroshima i Japan. Ett amerikanskt flygplan hade sprängt den första atombomben. Tre dagar senare släpptes den andra atombomben över Nagasaki. Omkring 200.000 människor dödades direkt eller kort efter av bombningarna. Många fler i efterhand pga brännskador och radioaktiva ämnen.
Vid starten var 51 stater medlemmar och lovade därmed "att rädda kommande släktled undan krigets gissel", som det står i inledningen av stadgan. Men arbetet med att bilda FN var en process som hade startat redan tidigare.
Den 6 augusti 1945 utplånades staden Hiroshima, Japan. Den första atombomben i Japan hade sprängts. Efter tre dagar släpptes sen andra atombomben över Nagasaki. Ca 200 000 människor dödades i bombningarna. I sex år hade andra världskriget hållit igång och det hade dödats 60 miljoner människor. Efter ca en månad efter andra världskriget föddes den nya säkerhetsorganisationen Förenta Nationerna. Den 24 oktober 1945 var själva "startskottet" för arbetet. Det började med att år 1941 under kriget så träffas USAs president Franklin D. Roosevelt och Storbritanniens premiärminister Winston Churchill på ett fartyg och diskuterad bla hur kriget skulle ta slut, men det allra viktigaste var att framträda en världsorganisation där flera länder samarbetar och för att hålla fred så det inte utbryter mer krig.
Atlantdeklarationen presenterades på ett möte i Washington i USA den 1 januari 1942. Samtliga länder som deltog i mötet stred mot det nazistiska Tyskland, det fascistiska Italien och Japan i det pågående kriget. Mötet ställde sig bakom Atlantdeklarationen som nu fick namnet "De Förenade Nationernas deklaration".
När FN började ta form under de kommande åren träffades stormakterna USA, Storbritannien, Sovjetunionen och Kina vid flera olika tillfällen för att diskutera hur den nya internationella fredsorganisationen skulle se ut. Frankrike var tills vidare uteslutet ur de storas klubb. På en konferens i Dumbarton Oaks i USA 1944 skrev de fyra stormakterna ett förslag till stadga för De Förenade Nationernas Förbund.
Delegationer (de som har besluträtt) från 50 stater samlades i San Francisco 1945 den 25 april för att förhandla om den nya världsorganisationen. Det var världshändelse och det var 2500 nyhetsreportrar.
Ledarna i länderna som slutit sig samman för att få slut på kriget var övertygade om behovet av en kraft som skulle kunna hindra framtida krig och skapa en varaktig fred. De förstod att en sådan kraft endast kunde skapas om världens länder samarbetade i en global organisation. Förenta Nationerna skulle bli denna organisation. Själva syftet med FN utläses enklast ur inledningen till FN-stadgan:
"Att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden."
"Att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer."
"Att skapa de villkor, som äro nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och aktning för förpliktelser, härrörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten, att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet."