FNs Ekonomi m.m
FNs ekonomi.
FNs budget är indelad i två "grupper" en obligatorisk del och en frivillig del. Några av de obligatoriska punkterna är:
"FNs reguljära budget."
"Fredsbevarande organisationer."
"De tillfälliga krigsförbrytartribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda."
"Capital master plan och det menas med om man ska renovera FN högkvarter."
Kostnaderna för all den andra verksamheterna måste täckas av frivilliga bidrag från medlemmar eller insamlingsverk som enskilda organ, program och även frivilligsorganisationer bedriver. T ex driver FN-förbundet kampanjer för insamling till FNs verksamhet.
FNs medlemmar betalar ett fastställt bidragsskala som generalförsamlingen bestämt. Skalan är bestämd efter ländernas förmåga att betala. De länder som har utvecklats minst ska/får inte betala mer än 0,01%. USA skall betala mest, de betalar 21% och Sverige betalar 1%.
Vad används alla pengar till? Pengarna skall användas till alla fem huvud organen FN kontoren som ligger i Genève, Nairobi och Wien. De fem regionala ekonomiska kommissionerna, i vårt dagsläge är det trettiotal politiska missioner, FNs regionala informationcentra med flera olika enheter som sysselsätter ca 45 000 personer. Kostnaden går bl.a till lokaler, el, vatten, konferens- och mötesservice som tolkning och resor för tjänstemän etc.
Budget för fredsoperationer. Kostnadernas för fredsoperationer är ett kollektivt ansvar för FNs medlemmar och ska sedan fördelas enligt en bidragsskala. Mellan 2011-2012 var principen på ca 7 miljarder dollar. Säkerhetsrådet (USA,Ryssland, Frankrike, Kina, Storbritannien) ska ha ansvar att betala lite mer än de andraFNFN
FNs olika program.
UNDP FN:s utvecklingsprogram, UNDP, arbetar med bistånd, utveckling i omkring 160 länder. Har huvudansvaret för uppföljning av millenniemålen.
UNHCR är FNs flyktingsorganisation. UNHCR arbetar för att kunna ge skydd åt flyktingar över ett antal länder.
UNICEF är FNs barnfond.UNICEF arbetar med barnkonventionen som grund, för att tillgodogöra barns rättigheter över hela världen.
WSP är FNs livsmedelsprogram, de bekämpar hunger och svält runt värden, de använder sig av livsmedelsbistånd och de serverar skolmat till skolelever. FAO är FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, de arbetar med att förbättra levnadsförhållandena för landsbygdsbefolkningen i utvecklingsländer.
UNIFEM är FNs utvecklingsfond för kvinnor, de stödjer olika program såväl nationellt och internationellt, för att främja jämställdhet och kvinnors mänskliga rättigheter. UNIFEM finns representerade runt om i världen genom regionala kontor, landprogram samt nationella kommittéer.
UNFPA är FNs befolkningsfond,de arbetar brett med befolkningsfrågor, med inriktning på bl a sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
Vad gör FN mot säkerhet, fred och nedrustning?
För FN har ett centralt mål alltid varit att bevara världsfreden. FN har bidragit till lösningar av tvister mellan nationer, minskning av spänningar, förebyggande av konflikter och stopp för strider. Världsorganisationen har genomfört komplicerade operationer som inneburit fredsskapande åtgärder, fredsbevarande insatser och humanitärt bistånd.
FN har även spelat en viktig roll vid lösningen av några av de mest långdragna konflikterna under senare år.
Fred
FN:s främsta uppgift är att bevara den internationella freden och säkerheten. Detta var huvudsyftet när man skrev FN-stadgan 1945.
Säkerhet
När FN bildades diskuterade man säkerhet ur ett statligt perspektiv, eftersom det är stater som är medlemmar i FN. Säkerhet är ett tillstånd då stater känner sig skyddade mot faktiska, potentiella eller upplevda hot mot deras självständighet, suveränitet och politiska institutioner. I brist på en effektiv säkerhetsgaranti, fortsätter länder att söka säkerhet i militära termer genom kalla kriget talade man om militär kapprustning vilket innebar att större militär kapacitet i förlängningen uppfattades som mer säkerhet. Idag är kapprustningen inte lika påtaglig men stater har fortfarande nationella försvar i syfte att försvara sig vid väpnade angrepp.
Idag har dock det statliga säkerhetsbegreppet breddats och man talar också om mänsklig säkerhet med betoning på individens säkerhet som tillgodoses med utveckling och mänskliga rättigheter snarare än med vapen.
Nedrustning
Nedrustning är en process för att minska storleken på och utgifterna för väpnade styrkor, att förstöra befintliga vapen, att successivt avskaffa möjligheterna att tillverka nya vapen samt att demobilisera militär personal och integrera dem i det civila samhället. På grund av säkerhetsriskerna med total nedrustning talar man också om vapenkontroll som innebär en reglering av vapen men ej total nedrustning av vapenarsenaler.
Vad gör FN mot trafficking (misshandel).
Mer än 700000 män, kvinnor och barn i världen uppskattas falla offer för människohandel årligen. Detta är det snabbast växande området inom organiserad brottslighet.
Generellt arbetar FN oftast på två plan (gäller de flesta områden och även trafficking)
1. Man tar fram avtal (konventioner) som länder kan ansluta sig till, där länder förbinder sig att följa de principer etc. som finns skrivna i avtalet.
2. Man utarbetar någon form av program med konkreta åtgärder som måste till för att det som står i konventionen ska bli verklighet.
Till dessa program kan sedan länder antingen bidra med resurser eller ansluta sig för att bekämpa, i detta fall människohandel, i sitt eget land.
FN fungerar även som informationskanal genom att uppmärksamma problemet (ta fram fakta, föreslå åtgärder). Ett annat sätt som FN arbetar på när det gäller mänskliga rättigheter är att utse speciella rapportörer för olika områden. En sådan finns för trafficking. På engelska heter det: "Special Rapporteur on trafficking in persons , especially in women and children".
The Global Programme against Trafficking in Human Beings har utarbetats av FN:s center för internationellt brottsförebyggande (CICP) i samarbete med FN:s institut för interregional juridisk forskning (UNICRI). Programmet lanserades i mars 1999 och syftar till att hjälpa medlemsländerna att bekämpa människohandel.
Generalförsamlingen antog år 2000 Förenta Nationernas konvention mot transnationell organiserad brottslighet samt tre protokoll knutna till den. Ett av dessa protokoll handlar om att förebygga, motverka, och straffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn.
Det ingår dessutom i FN:s millenniedeklaration att som mål intensifiera kampen mot transnationell brottslighet i alla dess former, t ex handel med människor.